Stolta och nöjda?

Många sossar brukar bli extra stolta och nöjda när man nämner att de haft makten i nästan obruten form i Sverige sedan andra världskriget. De brukar då också vara snabba att nämna hur korta perioder oppositionen suttit vid makten.

Socialdemokraterna har mycket smart byggt upp sin “rörelse” i 100 år. De har miljardorganisationen LO med sin välsmorda propagandamaskin. De har facken som vänskapförhandlar kollektivavtal och sponsrar sossarnas valkampanjer med medlemmarnas pengar. De har en partilojal vänskapskorruption som sträcker sig igenom i stort sett alla myndigheter och organisationer i hela Sverige. De har tiotusentals fackombud som på betald arbetstid fiskar röster för S. Varje dag. Året runt.

Socialdemokraternas politik skapar orättvisor för att de som den rika och välgörande staten kan kliva in och ge bidrag för att motverka dessa egenproducerade orättvisor. Som ett socialistiskt överseende helgon.

Ett bra exempel är att socialdemokraterna gjort var femte svensk bidragberoende. Bland dessa bidragberoende finns 300 000 barn som nu lever i fattigdom. I Sverige. Idag. Detta är en fördubbling sedan 2002. Nästa steg blir en fattiga-barn-miljard som ett tilläggsbidrag för att det ursprungliga bidraget inte fungerade. Är ni fortfarande stolta men inte nöjda, gamla biragsdemokrater?

Frågan är alltså egentligen inte varför oppositionen sitter så kort tid vid makten. Frågan är hur många gånger sossarna ska få köra Sverige i botten innan folket ser att det är just där felet sitter.




Andra bloggar om: politik, socialdemokraterna, alliansen, val2006, centerpartiet, folkpartiet, vänsterpartiet, moderaterna, miljöpartiet, kristdemokraterna, junilistan, sverigedemokraterna, piratpartiet